Tau-U och baslinjekorrigerat Tau

Båda indexen utgår från Kendalls tau och kan ta hänsyn till en trend i baslinjen. Tau-U (Parker m.fl. 2011) räknar de par från A och B där B är bättre, drar ifrån de sämre och delar med antalet par; ”minus trend A” drar dessutom ifrån riktningen över tid inom A. Värdet kan därför ligga något utanför −1 till +1. Baslinjekorrigerat Tau (Tarlow 2017) testar först om A har en signifikant trend (Kendalls τ, p ≤ ,05). Om så är fallet dras A:s trendlinje (Theil-Sen) ifrån alla värden; därefter beräknas τ mellan de justerade värdena och fasen. I annat fall görs ingen korrektion. Tarlows index stannar mellan −1 och +1 och anses bättre skyddat mot falskt positiva resultat. Indelning enligt Vannest och Ninci (2015): upp till ,20 liten, upp till ,60 måttlig, upp till ,80 stor, därutöver mycket stor.

Exempel: Tau-U = ,93, p = ,002; Tau-BC = ,59, p = ,002.

Se upp: Att ta bort trenden förutsätter att baslinjens trend skulle ha fortsatt genom B - vid en lång B-fas är det ett starkt antagande. Med färre än 3 mätningar i A går ingen trend att testa. p-värdena förutsätter oberoende mätningar.