Rangtest (ingen normalfördelning)

Mann-Whitney (två grupper), Kruskal-Wallis (tre eller fler grupper) och Wilcoxon (två mätningar av samma personer) ordnar alla värden efter storlek och arbetar med rangplatser i stället för medelvärden. De kräver ingen normalfördelning och störs knappt av enstaka avvikande värden. Som storlek i mätenheten anges Hodges-Lehmann-skattningen (HL) med 95 % konfidensintervall: för två grupper medianen av alla skillnader mellan en person från vardera gruppen, för två mätningar pseudomedianen av förändringen. Effektstorleken är r = |z| / √N (,1 liten, ,3 medelstor, ,5 stor), den rangbiseriala korrelationen (andelen par där den ena gruppen ligger högre, gånger 2, minus 1) eller, för Kruskal-Wallis, ε² = H / (n − 1). Efter ett signifikant Kruskal-Wallis-test visar Dunns test med Holm-justering vilka par som skiljer sig åt. Ett skäl för rangtestet anger Statable redan före beräkningen: tydlig skevhet, extremvärden eller ett mått med få nivåer (ordinalt eller högst 7 olika värden) - gruppstorleken ensam är inget skäl. Statable byter aldrig av sig själv.

Exempel: Ozonvärden i maj mot augusti: U = 127,5, z = 3,85, p < ,001, r = ,53 - värdena i augusti är tydligt högre.

Se upp: Ett rangtest visar om den ena gruppen tenderar att ha högre värden; det testar inte enbart medianerna. Med mycket många lika rangtal och mycket små grupper är normalapproximationen oprecis.